Mitt förrädiska mjölkte-beroende: Björn Djurberg, Peking

Utrikeskrönikan 6 augusti 2021.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Här är Peking, fredag.

Det finns vissa insikter som är svåra att smälta. Bokstavligt talat. För jag syftar i det här fallet på min svaghet för kinesiskt mjölkte. En svaghet som ledde till ett brutalt uppvaknande under min första semestervecka.

Jag återkommer till det. Men först kanske konceptet mjölkte kräver sin förklaring.

Mjölkte är precis som det låter. Mjölk och te, blandat, och det kan serveras både varmt, kallt eller ljummet. Men i takt med att dryckens popularitet växt i Öst- och Sydostasien, så har antalet varianter som erbjuds fullkomligt exploderat.

Eller vad sägs om en kopp grönt matcha-te med salt färskostskum och pekannötter med elastiska bollar av klibbigt ris i botten? Själv är jag däremot mer av en traditionalist.

Gärna starkt, bittert Hongkong-mjölkte som antagligen håller samma eller högre koffeinnivå som en kopp kaffe.

Hursomhelst. Mjölktehypen i Kina har gjort att det numera i stadskärnorna inte går att ta många steg utan att snubbla över en mjölkteförsäljare. Särskilt i turistområden ses var och varannan kines greppa en stor plastmugg mjölkte täckt av vispad grädde som de förstrött slurprar i sig genom det breda sugröret.

Men. Min, och säkert många andras, stora kärlek till mjölkteet har sin baksida. Nämligen socker. En kopp mjölkte du köper på gatan innehåller ungefär samma mängd socker som en burk läsk.

Tja, inte hela världen kanske. Men i takt med att jag blivit äldre har jag märkt att jag i alla fall inte längre kan äta och dricka vad jag vill… utan konsekvenser, så att säga.

Så, tillbaka till mitt brutala uppvaknade på semestern. Själv äger jag ingen våg, men hotellet vi bodde på hade en. Så jag klev på. Vågen visade 87 kilo. Ett nytt rekord. Med råge.

Efter att chocken lagt sig började jag tänka tillbaka på mina matvanor. Eller snarare dryckesvanor, för jag insåg att jag under det senaste året börjat dricka kopiösa mängder mjölkte. Varje vecka, flera koppar. Stora koppar. Och nu hade räkenskapens dag kommit.

Nåväl. Det blev mest vatten som dryckesval efter det och så är det fortfarande.

Och mjölkteförsäljarna i Kina verkar klara sig bra utan mig. Investerare och kapital har flödat in de senaste åren och tidigare i somras börsnoterades en av de största mjölktekedjorna som värderats till flera miljarder dollar.

Kanske skulle jag hellre än att ha druckit så mycket mjölkte, investerat i mjölkte-aktier i stället.

Björn Djurberg, Peking
[email protected]