Nu kan chefen dölja sin lön: Erika Gabrielsson, Helsingfors

Utrikeskrönika 12 november 2019.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Helsingfors, tisdag

I början av november varje år infaller den stora skattedagen i Finland då fjolårets skatteuppgifter blir offentliga. Då publicerar medier vem som har tjänat mest i Finland och hur mycket skatt de har betalat. Det här är en grov förenkling för det finns en stor variation och kreativitet i de journalistiska alster som de offentliga skatteuppgifterna resulterar i.

Dagen då finländarnas skatteuppgifter blir offentliga brukar gå enligt en viss modell: flera mediehus redogör först för varför det är viktigt att det finns en transparens i Finland då det handlar om inkomster och skatt. Samtidigt frågar sig många om det verkligen är nödvändigt att kunna kolla upp vad grannen tjänar eller chefen betalar i skatt.

Under dagen publiceras inte bara listor på vem som tjänar och betalar mest skatt i kommunerna runtom i Finland. Medierna gör olika sorters sammanställningar: hur mycket tjänar företagsledare, idrottare, politiker, kultur- och mediefolk, de nya stjärnorna på den sociala mediehimlen, unga gamla, män och kvinnor och så vidare och så vidare.

Nykomlingarna som toppar listan väcker alltid extra stora rubriker, vem är han som tjänar miljoner och åter miljoner inom spelbranschen? Vem är hon som plötsligt dyker upp högt på listan på grund av en företagsaffär?

Nytt för i år var möjligheten att kunna dölja sina skatteuppgifter, det här på grund av EU:s dataskyddsförordning. Eller närmare bestämt: det var möjligt att be att skattemyndigheterna utelämnar en från den lista som media får över personer som tjänar över 100 000 euro.

Men att ansöka om att exkluderas från skattelistan gällde alltså bara den lista som media får, helt anonym kan man inte vara i Finland då det gäller skatteuppgifter har jag för mig.

Möjligheten att be att ens uppgifter stryks från listan väckte stora rubriker och förfarandet ifrågasattes av många journalister och mediehus. Hotar det här den rätt unika traditionen med skattetransparens i Finland, frågade många. Det här är en diskussion som säkert kommer att fortsätta länge.

Men faktum är att helt lätt kom inte de som ville vara anonyma undan. Ett mediehus jämförde årets lista med fjolårets för att kolla vilka namn som saknades.

Själv har jag alltid förhållit mig lite tudelat till den här nationella skattedagen eller avundsjukedagen som den också kallas av en del kritiker. Jag känner alltid ett litet sting av ja kanske inte skam, men något åt det hållet då jag kollar igenom listorna. Det känns som om jag tar del av uppgifter som egentligen inte angår mig alls. Men trots det gör jag som så många andra finländare, kollar in de olika listorna, utan att riktigt förstå varför jag gör det. Och varje år saknas mitt namn på topplistan.

Erika Gabrielsson, Helsingfors
[email protected]