Om att vara fast i ett absurt limbo: Samuel Larsson, Maputo

Utrikeskrönika den 22 februari 2019. Maputo.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Maputo, fredag.

Kommer ni ihåg The Terminal - filmen där Tom Hanks spelar en man som fastnar på en flygplats i New York? Av olika storpolitiska orsaker blir han inte insläppt i USA, men kan inte heller återvända hem. Så fast i en slags ingenmansland tvingas han bo i flygplatsens transithall i nio månader, samla småmynt för att köpa mat och titta på när flygplanen kommer och går.

Jag kom att tänka på den filmen när jag i veckan läste om Eissa Muhammad från Niger i norra Afrika, som hamnat i ett lika absurt limbo. De senaste fyra månaderna har han bott i transithallen på Bole International Airport i Etiopiens huvudstad Addis Abeba.

Alla som varit där vet att det är en ansträngning att befinna sig där mer än två tre timmar. Men att flygplatsen är skränig, stökig och trång är förmodligen Eissa Mohammeds minsta problem.

I många år levde Eissa som papperslös i Israel och försörjde sig på att jobba i en godisfabrik. Men förra året greps han och deporterades. Väl tillbaka i Niger ansåg myndigheterna att de tillfälliga resedokument Israel försett honom med var fejk, och Eissa skickades tillbaka till Israel. Där greps han igen, och skickades ännu en gång tillbaka till Niger. Men när han skulle byta plan i Addis Abeba tog det stop. Giltighetstiden på de israeliska dokumenten hade gått ut och Eissa kunde inte fortsätta sin jojo-färd mellan två platser som ingen av dem ville veta av honom. Han var fast i flygplatsterminalen.

Och där har han suttit sen i november – ingen väg framåt, ingen väg bakåt. De facto statslös, utan rätt att vara någonstans, fastfrusen mitt i steget mellan två länder som båda vänder bort sin blick. Ironiskt nog på en plats som är själva symbolen för global rörlighet över gränser.

På dagarna strövar han fram och tillbaka mellan de svindyra men rätt sjaskiga tax free-butikerna. Spanar ut över de närmast oändliga raderna av Ethiopian Airlines-flygplan som står uppradade utanför. Ser tiotusentals människor komma och gå. På nätterna sover han i ett av de muslimska bönerummen. Medkännande personal ger honom överbliven flygplansmat att äta. Och dagarna går.

Israel förnekar att Eissas tillfälliga resehandlingar skulle ha varit ogiltiga, men å andra sidan vittnar organisationer som jobbar med att hjälpa migranter i Israel om att Eissas fall inte är unikt. Många länder erkänner inte dokumenten.

Filmen, alltså den med Tom Hanks i huvudrollen, är en lite dråplig komedi och slutar vad jag kommer ihåg lyckligt. Han ville till USA för att få en autograf av sin favoritjazzmusiker, och i filmens slutscen sitter han där med autografen i hand.

Verkligheten har sällan samma känsla för feel-good så hur Eissa Muhamads berättelse slutar känns mer osäkert. Han skulle kunna lämna flygplatsen om han söker asyl i Etiopien. Men varför ska jag göra det, frågar han sig. Jag vill ju hem. Hem till Niger eller hem till Israel.

Samuel Larsson, Maputo.
[email protected]