Om dunkla mord och en cynisk, tragikomisk fars: Samuel Larsson, Maputo

Utrikeskrönika 14 januari 2020.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Maputo, tisdag.

Som Afrikakorrespondent rapporterar man inte sällan från korrupta politiska miljöer. Länder där man ofta hör om mord, kidnappningar, hot och andra grova brott som alldeles uppenbart är politiskt motiverade.

Beordrade av någon ansiktslös person, utförda av andra anonyma skuggor.

Men där man fått vänja sig vid att, ja det där förstår vi ju alla var ett beställningsjobb någonstans högt uppifrån, men vi kommer aldrig få veta hur, varför och vem. Med en korrupt polis, ett politiskt rättsväsende, ett hårt hållet civilsamhälle och en misshandlad media är det närmast garanterat att sanningen förblir höljd i dunkel. Många väljer att resignerat rycka på axlarna och gå vidare.

I höstas, strax före parlamentsvalet, mördades chefen för en lokal valobservationsorganisation här i Moçambique. Han jobbade i en region där valet av olika skäl var extra politiskt känsligt och där han och många andra misstänkte att det var ett större valrelaterat bedrägeri på gång.

Mordet väckte uppmärksamhet men blev snart ännu ett sånt där misstänkt politiskt mord, som alla insåg aldrig kommer klaras upp. Men den här gången åkte gärningsmännen faktiskt fast.

Ett åtal väckts till slut, och nu har åtalet dessutom läckt till media. Plötsligt viker skuggorna, lyset tänds och vad som aldrig var tänkt för offentlighetens ljus står där för en gångs skull exponerat i detalj.

Och det är en isande läsning om den cynism och brutalitet som råder bakom kulisserna i miljöer där rättssäkerhet inte slösas på de som står i vägen.

Men åtalet visar också med vilken tragikomisk tafflighet den brutaliteten sätts i verket.

Det visar sig till exempel att den dödspatrull inom polisen som fick uppdraget att slå till mot valobservatören först gav sig på fel person och sköt en trafikpolis – deras egen kollega.

Några dagar senare har de till slut rätt person på kornet, chefen förklarar för sina män att de inte får misslyckas för att han är under press uppifrån. Men i upphetsningen glömmer han instruktionen om att inte döda utan skjuta i benen för att invalidisera. Mannen skjuts istället i huvudet och dör omedelbart.

Gruppen flyr i hög hastighet, men lyckas ramma andra bilar, volta av vägen och hälften av gärningsmännen omkommer. Några av dem bar, i all sin arrogans över den tänkta straffriheten, delar av sina vanliga polisuniformer.

Dessutom visade sig bilen de körde tillhöra stadens borgmästare.

Ja, ni hör.

Det är en djupt tragisk fars. Och trots att vi ändå vet så mycket om just det här brottet, så är det fortfarande höljt i dunkel vem som egentligen ligger bakom. Åt det får man nog tyvärr rycka på axlarna och inse att anhöriga förmodligen inte heller den här gången kommer få veta hela sanningen.

Samuel Larsson, Maputo
[email protected]