Om en julsång du inte ska lita på: Ekots Samuel Larsson, Maputo.

Utrikeskrönikan 20 december.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Maputo torsdag.

Här kommer ett glatt budskap i juletid: världen blir en allt bättre plats. Bättre och bättre dag för dag. Go tell it on the mountain, over the hills and everywhere: människor över hela jorden får det allt bättre.

Det kan vara värt att komma håg efter ett år där man lätt får för sig att det förhåller sig annorlunda. Och det gör det ju också, inte minst här i Afrika ser det verkligen inte bara ljust ut. Men i jämförelse med den stora positiva trenden så är bakslagen faktiskt randfenomen. Och visste du inte att det förhöll sig så, så ta det lugnt. Det är nog mer mitt fel än ditt. Att mänsklig värdighet i det tysta, långsamt men stadigt vinner allt mer mark skulle verkligen kunna berättas oftare i nyhetsform.

Jag roade mig nyligen med att titta på hur FN:s breda index över mänsklig utveckling sett ut från 1990 fram till idag. Det mäter en rad faktorer inom hälsa, utbildning och människors ekonomiska möjligheter. Och jag hittade faktiskt inte ett enda land där genomsnittsmänniskan fått det sämre. Inte i Afrika, inte i hela världen. Jo, förresten, Syrien, men trots en rejäl nedgång senaste åren är det bara en marginell nedgång jämfört med 1990. Till och med i de lägst utvecklade länderna - många afrikanska som tillexempel Centralafrikanska republiken - ökar människors möjligheter att leva värdiga liv hela tiden. Inte för alla såklart, men för de allra flesta.

Så här års har många av oss julkrubbor hemma. Där ligger han, lilla Jesusbarnet, född i smutsen långt från sjukvård och på väg ut i ett liv som flykting. Han överlevde ju som bekant, trots en skakig start. Och visst finns det sorgligt nog fortfarande många små Jesusbarn där ute, men tittar man på den stora trenden för barnadödligheten så sjunker den som en sten - även i de fattigaste länderna. Idag dör färre än fyra procent av barnen innan de fyller fem år. Det är mer än en halvering jämfört med år 2000 - och det var ju alldeles nyss. Eller hur?

Och vad kan då den fallande barnadödligheten berätta för oss om världen? Ja, förutom det uppenbara att fler barn lyckligtvis överlever. Jo, som Hans Rosling så klokt brukade påpeka, så är ju graden av barnadödlighet också ett slags betyg på ett helt samhälle. Att man förmår skydda dessa sköra små varelser säger något om en bredare framgång. Om att det finns rent vatten, tillräckligt med mat, ordentliga toaletter och grundläggande sjukvård. Att föräldrar gått i skola och kan läsa och skriva, om hyfsat trygga vardagsmiljöer. Det brukar heta att "it takes a village to raise a child". Jag skulle vilja säga "it takes a state to raise a child", och världens länder - allihop - blir allt bättre på just det.

Så ta nu julhelg tryggt förvissade om att det på många sätt ser rätt ljust ut. Inte för alla, och inte överallt. Men för många och för allt fler. Och hör du en enfaldig julsång som glatt ackompanjerad av bjällerklang försöker få dig att tro något annat - att det till exempel bara är elände här i Afrika - så tro det inte. Och på frågan i samma sång, om vi över huvudet taget vet att det är jul här i Afrika. Så kan jag hälsa, att ja, det vet vi.

Samuel Larsson, Maputo.
[email protected]