Om EU:s snoppmöten; Jens Möller, Bryssel

Utrikeskrönika den 9 april 2019. Bryssel.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Bryssel tisdag.

Jaha, då är jag här igen. I den här staden jobbade jag i fyra år, från 2010. Under fyra turbulenta år handlade mycket om Grekland och eurokrisen. Jag slet som ett djur för att försöka begripa och kunna förklara EU:s ekonomifikonspråk. Dagligen tvingades jag umgås med begrepp som bail out, tvåpack, EFSF, ESM och många fler.

Medan vanliga greker såg sina liv slås i spillror var det eurogruppmöten och toppmöten på löpande band här i Bryssel. Grekland var på vippen att kickas ut ur EU och eurosamarbetet, det var med en hårsmån som man lyckades undvika en katastrofal Grexit.

De där frekventa toppmötena var måttligt populära i min familj, som ofta kallade dem snoppmöten. Snoppbehängda personer var ju i stor majoritet på de där mötena. Kanske kom familjen på öknamnet även som en markering mot mig, att de där toppmötesnätterna tog en möjligen orimligt stor del av min kraft och tid. Ofta vacklade jag hem framåt morgonkvisten efter att ha jobbat sedan morgonen före.

Då ska man veta att jag hör till de kvällströttas skara. På natten ska man sova, tycker min kropp, man ska inte sitta i många timmar och vänta på att EU-ledare ska försöka enas.

Kanske vid tvåtiden på natten tar mötet plötsligt slut. Då ska min nattdimmiga hjärna på några få minuter försöka begripa ännu ett beslutsdokument med något nytt ihopsnickrat finansiellt instrument som möjligen kan rädda Grekland men vars tekniska konstruktion är så komplex att... tja, det hände att jag undrade om ens finansexperterna här i Bryssel själva begrep vad de och politikerna hade kokat ihop.

Nu är jag alltså tillbaka i EU:s huvudstad, högst tillfälligt i några dagar. Grekland är fortfarande med i EU och euron. Nu är det i stället i Europas andra ände som det kokar på ett svårbegripligt sätt. Grexit var alltså något som man här i Bryssel gjorde allt för att undvika. Dagens brexit har däremot blivit en så segdragen process att många jag pratar med bara önskar att få se slutet på den. Ett snyggt Alexanderhugg som löser upp den stenhårda gordisk-brittiska knuten så att EU och Storbritannien till slut kan skiljas utan alltför mycket bitterhet och ilska.

Trots skilsmässan ska ju parterna fortsätta att bo grannar, och jag tänker på den nordirländska freden som det ömtåliga lilla barn som det skilda paret måste ha delad vårdnad om i många år framöver.
I morgon onsdag sker ännu ett snoppmö..., förlåt toppmöte, om brexit. Återstår att se hur det går.

Jens Möller, Bryssel
[email protected]