Om Norge och kriget: Jens Möller, Norgekorrespondent

Utrikeskrönika 31 mars 2020.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Göteborg, tisdag.

Livet är annorlunda så här i coronatider, även för oss Norgekorrespondenter. Så här sa norska statsministern den 12 mars.

– I dag kommer regeringen med de starkaste och mest ingripande åtgärder vi har haft i Norge i fredstid.

Erna Solberg presenterade de mest genomgripande åtgärderna i Norge i fredstid. I vårt västra grannland finns verkligen det levande minnet av icke-fredstid i form av andra världskriget. Jag hör fler norrmän än statsministern som drar paralleller mellan den tyska invasionen för 80 år sedan och den nutida invasionen i form av ett osynligt virus.

Norrmän slogs för livet för att försöka slänga ut de tyska soldaterna 1940, och för att nu bekämpa viruset använder norska staten vapen som att stänga skolor och frisersalonger. Man har även infört hytteförbud, vilket har stoppat de flesta norrmän från att besöka sina älskade fritidshus. Till och med det norskaste av allt norskt är i fara: firandet av 17 maj, med alla barntåg, blåsorkestrar och blårödvita flaggor.

Innan coronakrisen slog till på allvar planerade jag att göra ett reportage om den tyska invasionen av Norge den 9 april 1940. Jag hade bokat in en intervju med barnbarnet till kvinnan som troligen blev krigets första civila dödsoffer i Norge. Barnbarnet bor nu i det hus i Drøbak där hans farmor blev kluven i två delar av en tysk projektil, avfyrad från ett krigsfartyg ute på Oslofjorden.

Jag såg så mycket fram mot intervjun. Historia har alltid fascinerat mig, och under mina år som Norgekorrespondent har jag haft glädjen att träffa flera av de numera riktigt gamla män och kvinnor som har kunnat berätta om sina egna minnen från kriget, ofta superspännande.

Särskilt minns jag mötet för några år sedan med då 96-årige Joachim Rønneberg. Han ledde den berömda sabotageaktionen mot tyskarnas produktion av tungt vatten till en tänkt atombomb.

– Vi hade en massa flax, var Rønnebergs ödmjuka förklaring till att hans grupp lyckades att spränga tungvattenanläggningen i luften, utan att en enda människa strök med.

Så, jag såg fram mot mitt möte med mannen i Drøbak med sin dramatiska historia om hur farmor blev dödad hemma i sitt kök. Men intervjun stoppades av det nya kriget mot coronaviruset.

– Mina barn och barnbarn har satt mig i karantän, sa mannen när han vänligt men bestämt avstyrde den inplanerade intervjun.

Den tyska ockupationen av Norge varade i strax över fem år. Jag undrar hur länge coronaviruset kommer behålla sitt stenhårda grepp om mitt älskade Norge.

Jens Möller, Norgekorrespondent
[email protected]