Om norsk ilska: Jens Möller, Göteborg

Utrikeskrönikan 27 augusti

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Göteborg tisdag.

Jag är nyss hemkommen från ett Norge där jag nästan alltid möts av vänliga, leende, till synes ofta glada människor. Norge toppar många globala undersökningar om länder där man kan leva ett gott liv. Norge är ju så vackert med sina fjordar och fjäll, norrmän i gemen har gott om pengar, folk är relativt friska.

Självklart finns där problem, men såvitt jag kan bedöma är möjligheterna fler än problemen. Till och med norsk språkmelodi kan hjälpa till att ge bilden av ett glatt folk. Om någon säger "jeg er så deprimert" måste jag liksom anstränga mig för att uppfatta allvaret.

Fast på senare tid har jag också hört flera exempel på norsk ilska. I SVT:s Agenda i söndags sa politikern Kamzy Gunaratnam att hon blev "riktigt arg" över terrordådet mot en moské utanför Oslo för drygt två veckor sedan.

Och jo, när jag som var i Norge dagarna efter terrordådet pratade jag med flera norrmän som uttryckte allt från oro till direkt ilska mot att landet återigen har drabbats av högerextrem terror, även om dådet inte blev tillnärmelsevis så blodigt som massmordet på Utöya för åtta år sedan.

I år har jag även bevittnat norsk ilska över mer triviala saker än dödligt våld. Några blev riktigt förbannade när Norges fotbollsherrar i våras tappade en till synes trygg 2-0-ledning i prestigelandskampen mot Sverige. Ungefär vid samma tid inleddes även det som har kommit att kallas bompenge-upproret, en mindre våldsam men ändå lika arg rörelse som de gula västarna i Frankrike.

Bompengar är de norska vägtullarna. När jag ibland kör bil i Norge så svider det till varje gång jag passerar en bomstation. Ibland slipper man undan med att betala runt en svensk tia, men vid andra bomstationer kan det kosta 40-50 spänn, ibland ännu lite mer. Bomstationerna är fler än någonsin i Norge.

"Nog är nog", lyder parollen från tusentals norrmän bakom bompenge-upproret. Så sent som i förra veckan höll faktiskt bompengekonflikten på att välta den norska högerregeringen.

I sista minuten tvingade statsministern igenom en kompromiss om hur stora bompengarna ska vara, vad pengarna ska gå till och hur man ska få balans mellan å ena sidan biltrafik och å andra sidan kollektiv- och cykeltrafik.

Ett slags norsk klimatkamp, alltså. Oavsett vilken sida man står på i den kampen har bilen lyckats framkalla ett rejält mått av norsk ilska, den glada språkmelodin till trots.

Jens Möller, Norgekorrespondent
[email protected]