Räddningen för ett amerikanskt äktenskap - släng ut tv:n: Karin Lundbäck, Washington

Utrikeskrönikan 24 juli. Washington.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Washington, onsdag.

För ett par veckor sen träffade jag John och Karen, ett par i sextioårsåldern från Ohio. President Donald Trump skulle hålla tal på självständighetsdagen den fjärde juli, det regnade och vi pratade under våra paraplyer medan vi väntade på att talet skulle börja.

Karen älskar president Trump, han har gjort så mycket bra för USA, sa hon. John är skeptisk till presidenten men hade gått med på att åka hit till Washington för att lyssna på talet. Nu pratade vi politik och det var inte mycket de var överens om. Men det var ett kärleksfullt gnabbande och jag sa: ni verkar ha roligt ihop även om nu tycker så olika.

Då lutade sig Karen närmare mig och vi fick maka på paraplyerna för att få plats.

Jag ska berätta hemligheten till varför vi fortfarande är gifta sa hon och jag undrade vad som skulle komma nu. Det visade sig handla om tv:n. Inte att de tittade för mycket utan nyheterna de tittade på.

Det som de sa på nyhetsprogrammen fick oss alltid att bråka men nu har vi slängt ut tv:n och vi kan prata politik med varandra igen, sa hon.

John nickade instämmande och jag förstår dem. Många nyhetsprogram här har sån politisk slagsida åt ena eller andra hållet att det är lätt att se hur den hätska tonen i programmen smittar av sig i en familj där man tycker olika.

Karen är besviken över hur det har blivit. Vi känner inte alls igen oss i den bild av USA som tv målar upp, sa hon. Där hånar och skriker de båda sidorna på varandra men så är det inte i det lilla samhället där vi bor. Visst röstar folk olika men vi kan fortfarande vara vänner och vi respekterar varandra.

Jag vet ju inte hur det ser ut i samhället där Karen och John bor. De är vit medelklass, kanske finns det andra som inte alls delar bilden av samhörighet över partigränserna. Att USA på många sätt är ett delat land går inte att komma i från, men nog finns det också många amerikaner som inte kan relatera till gapandet som pågår i medier och bland politiker.

Med det sagt höjs nu insatserna här för stora politiska oenigheter man kan acceptera hos varandra och ändå förbli vänner. Jag träffar Karen och John innan president Trumps utfall mot fyra kongresskvinnor - som han uppmanar att åka hem till sina brottstyngda länder om de inte gillar läget i USA. Kvinnorna är amerikanska medborgare allihopa och nu pågår en infekterad debatt om rasism och vad det innebär att vara amerikan.

Här i USA finns en oro för att de politiska attackerna kommer att öka i styrka ju närmare presidentvalet vi kommer. Att politiker från båda sidorna kommer att göra allt grövre utfall, både för att plocka poäng hos de egna kärnväljarna men också för att få mediernas uppmärksamhet. Frågan är vad som kommer ha sagts när dammet lägger sig efter den 3 november nästa år.

Och jag funderar på vad det kommer att betyda för det lilla samhället som Karen och John beskrev för mig. Om jag träffar dem några år, kommer de då att ge samma bild?

Karin Lundbäck, Washington
[email protected]