Sofia läggs till samlingen: Maria Persson Löfgren, Sofia

Utrikeskrönikan tisdag 22 oktober

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Sofia, tisdag.

Och nu har jag bara Albanien kvar, i Europa alltså. Det är förstås lite
barnsligt det där att samla på länder, platser och städer. Men jag tubbades tidigt med reslystna föräldrar, som med bil och tält tog oss med ut i Europa och sådde reslust och rastlöshet, som ännu inte gått över.

Här i Bulgarien, där jag i princip just landat, kan jag ändå känna mig lite hemma med kyrilliskan och bulgariskan, som är ganska lik ryskan. Banden är fortfarande starka till Ryssland, inte minst genom kyrkan, här finns en av Europas största ortodoxa kyrkor.

Den bulgariska utrikesministern Ekaterina Zaharieva har precis träffat Sergej Lavrov i Moskva för att prata om ett gemensamt gasprojekt.

Kyrilliska bokstäver såg jag redan som åttaåring, i det som då hette Sovjetunionen.

För en samlare är det ju lite jobbigt när saker och ting försvinner ur samlingen utan att du kan påverka det alls.

Att det som var ett blev tretton länder. Ja, jag beklagar inte Sovjetunionens upplösning, tro inte det, men tänk vad mycket resor som krävts för att täcka in alla nya länder.

Och tänk när länder som Kazakstan först byter huvudstad från Alma Aty till Astana, och så när du väl varit i den nya huvudstaden så byter de namn igen till NurSultan... gissa efter vem!

Samlingen innehåller inte bara namn utan också bestämda symboler. Det var de där tygmärkena, som skulle köpas för att sen sys på någon ryggsäck kanske, det hände aldrig, och så var det de där dockorna med nationaldräkter på, att dräkterna varierade inom ett och samma land tänkte jag inte på som barn, men det upptäckte jag sen.

I Sovjet, eller snarare Leningrad, fanns inga sådana dockor att köpa, det fanns överhuvudtaget inte mycket att köpa då. En balalajka, några gamla vinylskivor klassiskt och noter, köpte föräldrarna. Eftersom du var tvungen att växla in en bestämd summa och inte fick ta med pengarna ut igen, annat än växelmynt, tvingades du försöka köpa vadsomhelst bara så pengarna tog slut.

I docksamlingen fanns Jugoslaviendockan, hon var från Dubrovnik, så den var så klart kroatisk då. Hon täcker ju inte in alla de sju länder, som finns i dag, istället för Jugoslavien. Och jo, jag har varit i alla sju.

Med föräldrarna var vi också i Tjeckoslovakien, som inte heller finns längre. Mynten från DDR och gamla östtyska sedlar sparade pappa från genomresan i öst.

Men till Bulgarien åkte vi aldrig.

Nu är första gången för mig, och den första människa jag möter på gatan tilltalar mig på svenska: men, vad gör du här?

Maria Persson Löfgren, för P1-morgon, i Sofia
[email protected]