Sverigeskräck i grannlandet: Carina Holmberg, Göteborg

Utrikeskrönika 28 augusti 2020.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Göteborg, fredag.

Det är första riktiga arbetsveckan på nya jobbet som Sveriges Radios korrespondent för Norge och Island.

Och precis som för alla andra så har coronapandemin ställt mycket på ända.

Jag kliver in i uppdraget i en situation som skulle kunna beskrivas som ett nordiskt mästerskap i smitthantering. Där spelplanen för de nordiska relationerna är helt förändrad.

Förra året skrev politikerna i Nordiska rådet under en vision om att Norden ska bli världens mest hållbara och integrerade region till år 2030. I år är Nordiska rådets möte inställt. Även de nordiska relationerna har drabbats av virus. Frågan är om det finns någon IVA-vård som kan bota?

Viktigt gränshandel har upphört helt, familj och vänner på var sin sida om norsk-svenska gränsen har splittrats och norrmän har belagts med "hytteförbud" och får inte besöka sina hus i Sverige.

Gränsen som förut bara var ett streck på pappret har i allra högst grad blivit verklig.

Norge delar in världen och Sverige i regioner i olika färger. Rött, gult och grönt beroende på hur stor risken för smitta är. Beskeden om vad som gäller ändras snabbt. Jag får tankarna på en blinkande discolampa när norska regeringen på presskonferenser ger nya besked om regioner som får nya färger. Det blir iallafall färgglatt i den virustrista värld.

Som ny korrespondent får jag lära mig hantera nya fenomen som Sverigeskam och Sverigeskräck.

Svenskar som bor i Norge vittnar om mobbing och om hur norrmän tar avstånd på grund av deras ursprung eller så blir det bara ett extra stort steg bort, för att hålla distans, när det står klart att du kommer från Sverige. Något jag själv fick uppleva på besök i Oslo tidigare i somras.

Och Sverigeskammen – den drabbar norrmän som väljer att åka till Sverige trots risken för smitta.

Hur kommer det då sluta i dessa nordiska mästerskap av virushantering? Ja, det är iallafall långt ifrån över.

Efter en vår och sommar av relativt låga smittotal i Norge så har det den senaste tiden varit flera nya lokala utbrott. Kryssningsfartyg i Nordnorge och studenter som trotsat uppmaningar och festat in nya skolåret precis som vanligt är några exempel.

Coronaviruset splittrar och distanserar. Vi ser hur gränser stängs och stater som sluter sig.

Folkhälsonationalism är ännu ett nytt begrepp att lära sig, med innebörden att befolkningen i ett land sluter upp kring den egna statens hantering av coronapandemin.

Är det ett tecken i tiden – att när det krisar, då är var och en sig själv närmast?
Jag hoppas inte det.

Så jag följer råden, tvättar händerna, hostar i armvecket och nöjer mig med att vinka till min nästa i stället för att skaka hand.

Men om det verkligen behövs, då kommer jag räcka ut en hjälpande hand, oavsett vilken nationalitet det är på personen som trillat.

Carina Holmberg, korrespondent i Norge och Island
[email protected]