Utskälld och nästan utslängd: Maria Persson Löfgren, Budapest

Utrikeskrönika 14 november 2019.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Budapest, torsdag.

Jag har precis tagit foto med Kati inne i det palatsliknande parlamentet när jag håller på att bli utkastad.

En mycket upprörd ung man i uniform börjar skrika att det är förbjudet att fotografera just där vi tog bilden vid den heliga kronan i guld. Jag försöker visa den unge ilskne att jag tog en selfie på mig och kompisen åt motsatt håll, alltså åt det håll där det inte fanns nån krona och inget förbud. Men det gjorde ont värre och hade det inte varit för en ung ungersk övervakartjej eller guide hade min rundtur slutat där.

Det hade i och för sig varit typiskt, för journalister är inte välkomna var som helst i ungerska parlamentet. De har anvisats till ett avgränsat kafé och får inte komma för nära politikerna, det vill säga regeringspartiet Fidesz och det gäller nästan alla utom några få superlojala reportrar.

Min och Katis vänskap började på en tältplats i dåvarande Jugoslavien för över 50 år sen. Hade det inte varit för Laszlo, porslinsarbetaren hade vi inte kunnat brevväxla. Han översatte mellan ungerska och svenska. Sen lärde vi oss tyska och kontakten fortsatte. Vi besökte varandra redan under järnridåtiden. I Budapest njöt jag bästa efterrätten, szomloi galusjka och försökte förgäves göra slut på alla forint, som man då var tvungen att växla in och inte fick växla tillbaka.

Katis mamma sydde en kjol av blåtrycktyg till mig, tyget är idag världsarvstämplat av Unesco. I Sverige köpte Kati en jeanskostym och fascinerades av “onödigt” fullproppade butikshyllor.

Vi fick barn, utbildade oss, fick jobb och bostad och fastän Kati envisas med att allt är sämre nu mot för trettio år sedan, så har hon och maken byggt ett stort hus i tre plan där både svärmor och Katis homeopatiska klinik får plats. Kati och maken har köpt lägenheter till båda sina vuxna barn. Något jag inte kunnat göra, men jag känner mig ändå rik med mina fyra barn och två barnbarn.

Kanske är det bristen på barnbarn, som gnager i Kati? Hon tror inte att hon får några, sonen bryr sig bara om bilar och dottern om sin hund och hästar. Ingen av dem verkar vilja bilda familj, trots att de är kring 30 år.

Vi har blivit väldigt olika Kati och jag. Hon och mannen tycker ju inte om journalister egentligen, de berättar bara halvsanningar, tycker de. Jag får klä skott för en hel del, men där i parlamentet blir Kati lika upprorisk som jag över fotoförbudet. En gyllene krona, varför skulle inte den få fotograferas? Det finns ju massor av foton på den, säger hon.

Och jag, ja, jag tar förstås en bild på den ändå, i smyg, i ett barnsligt trots mot den sovjetiskliknande vakten, som ville kasta ut mig.

Maria Persson Löfgren, Budapest
[email protected]