Yazidier hjärntvättade av IS: Cecilia Uddén, Qamishli

Utrikeskrönika den 22 maj 2019. Qamishli.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Qamishli, onsdag.

Varje dag ringer de mig för att berätta: nu har vi räddat ytterligare en flicka eller pojke.

De som ringer är en yazidisk familj långt ute på landsbygden här i kurdkontrollerade norra Syrien. Deras hem har förvandlats till transitplats för yazidiska före detta barnslavar och sexslavar som räddats från IS. Och hela familjen försöker erbjuda en trygg miljö, farmor Zahra, hennes son Mahmoud som åker till al-Hol-lägret mitt i natten när han fått tips om att det finns ett yazidiskt barn där bland IS-barnen, och så Mahmouds fru Siham och de fem barnen som bidrar till ett slags normalitet för överlevarna.

Trots att det har gått två månader sen IS besegrades i Baghouz, har många yazidier inte vågat ge sig till känna ännu.

De lever kvar bland IS-kvinnorna i al-Hol. Vissa av barnen har glömt att de är yazidier. Vissa av de före detta sexslavarna har fött barn under fångenskapen och gömmer sig i al-Hol för att de vet att de annars kommer att lämna ifrån sig sina barn.

Det yazidiska samhället välkomnar kvinnorna hem, men inte några barn till IS-mördare, som de säger.

I går var det en ung kvinnlig yazidisk före detta journalist som räddats. 24 år gammal. Hon hade inte fött några barn. När jag träffade henne hade hon ännu inte förmått sig att ta av IS-kläderna.

Innan hon kidnappades av IS jobbade hon på den yazidiska radion Radio Sinjar och var bland annat programledare för ett slags ring så spelar vi-program. Nyheten om att hon var fri spreds snabbt på sociala medier där man kunde se en bild av henne som självsäker 20-åring i t-shirt och långt utsläppt hår – kontrasterad mot en bild av 24-åringen i svarta IS-kläder.

Hon berättade att hon dröjde sig kvar bland IS-kvinnorna i al-Hol-lägret för att de sagt åt henne att hon skulle hamna i amerikanskt fängelse om hon gav sig till känna. Men i förrgår fick Mahmoud larm om att hon fanns i lägret. Hon berättade för mig att hon inte, som många av de andra sexslavarna, levt som hembiträde i en familj. Utan under fyra år hade hon flyttats runt på IS olika militärbaser och tjänat soldater.

Samtidigt med den unga journalisten hade Mahmoud räddat två småflickor – 8 och 9 år gamla. De grät och sa att de ville åka tillbaka till sin IS-mamma i lägret. De mindes inte sina riktiga mammor, de hade glömt hur man pratar kurdiska och att de var yazidier. De kände sig bara trygga när de fick ha sina IS-kläder på sig och gå och be som muslimer.

Den unga journalisten och de två småflickorna. Bara tre av de många yazidiska liv terrorsekten IS märkt för all framtid.

Jag försöker le uppmuntrande och säger: det blir i alla fall fint när ni får komma hem.

Då tar Mahmoud mig åt sidan och säger: Hem? De har inga hem längre, deras föräldrar lever i flyktingläger i Irak. Och de kommer inte att tas om hand av några socialarbetare eller psykologer.

De åker från ett tält till ett annat.

Cecilia Uddén, i Qamishli i kurdisk-kontrollerade norra Syrien
[email protected]