När det gamla inte funkar längre och det nya ännu inte är på plats

Det är inte lätt att bryta mönster. Det tar tid. Det är en process. Det är något man får öva på situation för situation.

Förr eller senare kommer de flesta till en plats där man inte längre vill leva kvar i sina strategier, inte vara den man behövt vara. Kanske har man på sätt och vis trivts med sitt sätt, men kanske det med tiden blir allt mer tydligt vad det kostar att alltid vara glad, stark, omhändertagande, på sin vakt, tyst, konfliktundvikande eller vad man nu haft för strategi för att känna sig trygg. Strategin hjälper en tills den inte gör det längre och då kan det ta stopp. Det känns inte längre intressant att vara i dynamiker man kanske varit i länge. Det kan kännas outhärdligt rentav. Från att ha varit en social person finner man sig själv välja ensamheten igen och igen.

När man blivit trygg nog att avstå sina strategier, kan man också komma i kontakt med de känslor som gjorde att man började göra som man gjort. Under mönstret man levt i, kan det finnas rädsla, ensamhet, utsatthet, sorg, vrede, tomhet, skam och skuld. Att den kommer upp till ytan, är ett kvitto på att det äntligen finns trygghet nog inom för att möta det här.

När man klarar att möta de känslorna, behöver man inte heller längre sina strategier på samma sätt och då blir det lättare att gå in i relationer utan att förlora sin frihet att vara allt som man är.

Om detta pratar jag i det här avsnittet.

Välkommen att lyssna!

Med värme,

Evalotta.