Det blev en tummetott

Jag tror det kallas symboliskt tänkande. Människan kan tänka på det som inte finns. Vi kan föreställa oss, fantisera och låtsas. Vi kan planera och fundera på framtiden. Vi kan tänka oss olika alternativ. Vi kan överväga val. Vi kan fundera på varianter. Vi kan se konsekvenser. Vi kan rädas risker (vara rädda för). Vi kan drömma.

Och vi kan prata om allt det här. Snacka går ju. Ibland blir det mycket snack och lite verkstad. Vi pratar och pratar men gör inget.

Vi planerar, diskuterar, utreder och utvärderar. Men det leder ingenstans.

(En gammal vits: Svensken och finnen satt med varsin öl i bastun. Skål, sa svensken. Ska vi snacka eller supa, sa finnen.)

Handlingskraft. Dådkraft. Att vara en doer.

Anden är villig men köttet är svagt, säger Jesus i Bibeln. Varför gör jag inte det jag vill och varför gör jag det jag inte vill, frågade sig Paulus. Eller var det Augustinus. Jag är osäker.

Tummetotten

Jag var på en workshop. Vi skulle diskutera samverkan. Att verka, = göra, tillsammans. Det är lätt att prata om. Men får pratet någon verkan (effekt). Det blir lätt bara en tummetott, sa min kollega.

Uttrycket att något blir en tummetott kommer från den svenska folksagan Mäster Skräddare. En man har köpt ett tyg och går till en skräddare. Han vill ha en rock. Skräddaren säger till honom att komma tillbaka på lördag. När han kommer på lördag är rocken inte färdig. Manen frågar varför och skräddare svarar “det bidde (blev) ingen rock, det bidde ett par byxor. Byxorna ska vara färdiga på lördag. Men nästa lördag bidde det inga byxor, det bidde en mössa. Så fortsätter det med vantar och sen en “tummetott”. Det är bara tummen på vanten. Från att ha beställt en rock har mannen nu bara en tumme på en vante att se fram emot. Till slut “bidde det ingenting” och mannen lämnar skräddaren. Därav uttrycket.

Fråga din bibliotekarie om sagan finns i en bok. Då kan du också fråga efter boken Sagor för vuxna barn av Tage Danielsson. I den kan man läsa om Tödde och Mödde, en modern version av sagan. Mödde vill ha en fyrarummare på Järvafältet. Det blir dock inte mycket av det. Han får en modern form av en tummetott och sen ingenting.

På hyresgästföreningen

Några dagar senare är jag på seminarium med hyresgästföreningen. Temat är barn i utanförskap. Rädda barnen, ungdomsfullmäktige, majblomman och hyresgästföreningen diskuterar hur politiken påverkar utsatta barn. Även här kommer relationen mellan prat och resultat upp. Man fastnar i fina ord, säger en i panelen. Det är inte raketvetenskap, säger en annan lite senare. Med det menar man att något inte är så svårt. Det kräver inte en massa kunskap att göra något. Relationen mellan tanke, tal och handling är ständigt närvarande (alltid där).

En kväll med Jila Mossaed

Skönt då att vända sig till poesin. Där är orden huvudpoängen. Igår var jag på ett samtal med poeten Jila Mossaed. Hon har gjort en spännande resa i livet. Hon är född och uppvuxen i Teheran. Hon började skriva dikter när hon var 17 år gammal. När hon var 38 år kom hon till Sverige med två barn. Då hade hon publicerat en diktsamling på persiska. Nu har hon publicerat två romaner och tolv diktsamlingar på persiska, samt tio diktsamlingar på svenska. Sedan många år bor hon i Göteborg. Hon är också medlem i Svenska Akademien.

Lära sig ett nytt språk som vuxen och bli en publicerad och respekterad poet på det språket. Det är en bedrift (en framgång)! Hennes senaste diktsamling heter Vem var min mor på jorden. Den behandlar en mängd teman. Ett är resan och exilen, ett annat ensamheten och ett viktigt tema är vad det betyder att vara hemma. Teman som berör oss alla och som Jila har en specifik personlig erfarenhet av.

Hon samtalade med den svenska poeten Kennet Klemets. Det var fint att höra henne berätta om hur hon upptäckt svenska poeter som Edith Södergran, Pär Lagerkvist (hennes favorit) och Gunnar Ekelöf. Hon hade inte gillat Karin Boye först. Men nu finns en dikt tillägnad Boye i den nya diktsamlingen. Hon berättade om hur hon letat upp Boyes grav på Östra kyrkogården. Hon tyckte den låg så undanskymd (gömd) och jämförde med hur poeter i Iran hyllas och respekteras.

Hon pratade också om modern som metafor för kärlek, trygghet och hem. Jag tänkte lite på förra veckans tema. Den här väldigt positiva relationen till modern som symbol kändes som en persisk kulturell influens. Kennet försökte lite försiktigt säga “att det finns olika sorters mödrar” men Jila var inne på den positiva symbolen. Kennet å andra sidan berättade att han skrivit mer om sin far, som han har ett mer komplicerat förhållande till.

En dikt

Jag bläddrar i diktsamlingen som jag köpte för några veckor sedan. Där finns ett urval av dikter från hennes tidigare böcker. Jag fastnar för den här:

Jag läser det som en bild hämtad ur det svenska samhället. Gamla som sitter för sig själva i lägenheter. Och ett hopp om en väg ut ur ensamheten. En dikt kan vara en sådan sökande gest. Eller en text på Substack. Det är något ömsint när till och med tingen (sakerna) behöver räddas från ensamheten.

Det blev en text i alla fall, inte bara en tummetott. Dock lär jag nog aldrig skriva på persiska. Det gäller att lägga ribban lagom högt, någonstans mellan rock och tummetott.

Jag önskar dig en söndag där handling blir ord, om än i det lilla. Det är kanske inte raketforskning men ändå lite av en konst.

/Kalle

This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com