Radikal nyfikenhet

Har träffat mycket folk senaste tiden så jag skriver om några. Först ett litet uttryck.

Folk och fä är en sådan där liten fras man kan läsa ibland. Jag fick googla lite för att kunna förklara det. Det betyder bokstavligen människor och djur. Men det kändes inte som det fångade hela uttryckets betydelse. Människor av alla sorter, från alla samhällsklasser, både fint och vanligt folk, är en utökad betydelse. Det passar bra. Jag träffar allt möjligt folk.

Och jag associerar till barnboken Folk och rövare i Kamomilla stad av författaren Thorbjørn Egner. Den läste jag många gånger när jag var liten. Den fanns även inspelad med musik till. Nämn boken för någon i min ålder och de kommer att tänka på Rövarsången. Samma författare skrev också boken om Klas Klättermus där man hittar Klättermusens vaggvisa. Barndomen alltså, den var längesen den.

En brokig skara

Jag träffar kollegan på hållplatsen. Hon nämner att hennes man är musiker. Musiker på vilket sätt undrar jag. Då preciserar hon att mannen är tonsättare (kompositör). Jag frågar om han komponerar modern konstmusik. Hon hajar till. Hur har du koll på det undrar hon? Det är det inte så många som känner till. Jag förklarar att jag studerat musikvetenskap och lyssnat på mycket sådant också. Jag nämner att jag skrev en B-uppsats om kompositören Karlheinz Stockhausen. Tonsättaren, Mikael Forsman som han heter, har bland annat skrivit verk för cyklar och traktorer. Lite roligare grejer alltså. Jag hittar den här videon med ett stycke för två violiner: Lödöse stämmor.

Dagen därefter letar jag efter ett mötesrum på jobbet. På en display står det Nina - Vetenskaplig fredag. Det blir man ju nyfiken på. Vad pratar man om på en vetenskaplig fredag. Vid kaffemaskinen står en person jag inte känner. Jag presenterar mig och hon säger att hon heter Nina. Aha, säger jag, kanske är det du som har vetenskaplig fredag. Det visar sig stämma. Hon är arbetsterapeut och jobbar mest på ett av våra kompetenscenter. Ibland träffas hon och kollegor för att diskutera ny forskning inom arbetsterapi. Vi är ju legitimerade och ska utgå från aktuell forskning, berättar hon. Men det är lätt att man inte tar sig tiden. Det här är ett sätt att se till att vi läser och diskuterar aktuell vetenskap. Ett sympatiskt initiativ. Jag tipsar henne om att prata med Niklas som är ansvarig för vårt kunskapsbaserade arbetssätt på hela förvaltningen. Det här var ju ett bra praktiskt exempel.

Anna slår sig ner bredvid mig. Gissar att hon är lite äldre än mig. (Jag ändrar några namn här. Det känns schysstast så). Vi börjar snacka. Hon kommer från Malmö. Det hörs. Där jobbade hon inom vården. Sen träffade hon en man och flyttade till Göteborg. Han jobbar som vaktmästare på Ullevi. Hon jobbar i en matbutik. Trivs. Tycker att kollegorna är toppen. Jag berättar att jag jobbat i delikatessbutik på ICA. Hon säger att de behöver folk och tycker jag ska söka. Bra tips om jag tröttnar på byråkratin! Hon berättar vidare om sin pappa som hon stod nära. Han gick bort nyligen och hon arrangerade begravningen. Visar bilder på en grön kista. Hon ville ha något lite varmare och fridfullare än svart eller vitt. Berättar att pappan hade jobbat inom lager hela sitt liv. Hon tycker också om att arbeta, har aldrig varit arbetslös. Snart åker hon på semesterresa till Polen dock.

Springer ihop med en bekant. Hans kompis Lina är runt 40. Just nu är hon sjukskriven men annars är hon barnsköterska. Hon har alltid jobbat inom omsorg säger hon. Börjat på äldreboende. Älskat att jobba med gamla människor. Men så hade hon prövat förskolan. Älskat det också. Utbildat sig till barnskötare och sen har det varit det som gällt. Dessutom är hennes pappa gammal förskollärare. Hon tycker dock det är orättvist att barnskötare har så dåligt betalt. Vi gör samma jobb som förskollärarna, menar hon, men får 10 000 mindre i lönekuvertet. Sen glider samtalet in på politik. Inget nytt där så vi går vidare.

Maria var med om en bilolycka för några år sedan. Hon gillar egentligen att jobba med kroppen, lager, trädgård, vad som helst. Men nu sätter ryggen stopp. Hon prövade en utbildning till mjukvarutestare men det kändes inte rätt. Så nu ska hon pröva en annan YH-utbildning. Vi snackar lite om Komvux. Hon har studerat matematik på ABF Vux där jag började min lärarbana (nu heter skolan Talenti). Hennes mattelärare var fantastisk, så engagerad. Läraren hade fått ett kit med téer som avslutningspresent. Hon berättar att hon är intresserad av växter och örter. Det finns så mycket som växer omkring oss som har hälsobringande effekter.

Han berättar om ett jobb han har haft. Han bytte oljefilter på stålverk. Man jobbade i skyddsdräkt och filtren var fortfarande varma. Oerhört svettigt. Nästan alla som jobbade med det tog droger för att orka med. Det var en del resande i jobbet. Boende på hotell. Blev många fester. Jag tänker på en lång passage i Johan Jönssons diktsamling Proponeisis. Det handlar om att rengöra insidan av grafitugnar. Nästan samma arbete. Det är något surrealistiskt över det. Små sårbara människor i dessa stora industrimiljöer de flesta av oss aldrig ser.

På studentmottagningen hamnar jag bredvid farmorns syster. Hon har varit sjuksköterska hela sitt liv fram till pensionen. Arbetade inom intensivsjukvård. Thorax. Hon tyckte om det. Man hade ansvar för 2-3 personer åt gången. Det var mer fokuserat. Inte som vanlig vårdavdelning där man kanske har ansvar för 15 patienter. Hon var ofta handledare till studenter. När hon var yngre var hon uppskattad. Men sedan hände något när hon blev äldre. Studenterna förändrades. De var inte intresserade av samma saker. När hon försökte förklara detaljer i EKG-kurvan som kunde visa att att något var fel, så var studenterna inte intresserade. De kunde googla det menade dem. De hade en annan syn på kunskap. Då var det dags för någon annan att ta över, menade hon.

Semere kom till Sverige för 20 år sedan ungefär. Han hamnade i Sundsvall. Han köpte en begagnad dator och stängde in sig i lägenheten. Pluggade svenska konstant i 3 månader. Efter det fick han jobb på Migrationsverket. Jag hade inte ens fått uppehållstillstånd själv, säger han. Sedan gick det vidare till ett jobb inom kommunen. Han jobbade med mottagandet av invandrare, integration och samhällsinformation. Sedan har han haft en massa olika jobb på olika platser i Sverige. Jag berättar om en religiös fras som en elev har lärt mig på sfi. Är hon ortodox, frågar Semere. Det där är gammalt språk. Det är inte tigrinja. Det är ge’ez. Alla kan inte prata det, bara vissa. Jag kan det inte. Varje dag lär man sig något nytt.

Det finns en bredd som min kompis Maimuna sa. Pratar man med människor får man alla möjliga berättelser. Vem behöver böcker egentligen. Fast att läsa hjälper ju när man ska navigera samtal med nya människor. Ofta har man fiktiva exempel som kan ge hjälpsamma referenser. Det hjälper att vara nyfiken, radikalt nyfiken till och med. Vågar man fråga människor om deras liv har de så mycket fint och intressant att berätta om.

Vad är din berättelse?

Jag önskar dig en söndag med minst ett oväntat möte och en ny livsberättelse.

/Kalle

This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com