Naturpodden: Lena Tranvik om varnings­rapporter och kollapsande ekosystem

Svirrande tornseglare och ropande pärlugglor i all ära, men förlust av biologisk mångfald handlar om mycket mer än förlorade upplevelser. Det leder till ökande flyktingströmmar och konflikter och hotar även vår livsmedelsförsörjning. I det här avsnittet utvecklar Lena Tranvik hur situationen ser ut i Sverige.

Lena Tranvik är naturvårdsbiolog med en lång karriär bakom sig. Hon disputerade på hoppstjärtar och metallföroreningar, har jobbat på länsstyrelsen, som konsult, på Naturvårdsverket och nu senast som tillförordnad chef på SLU Artdatabanken innan hon gick i pension. Jag åkte hem till henne för att prata om brittiska regeringens nya rapport om de nationella säkerhetshoten från förlust av biologisk mångfald och ekosystemkollaps. Är situationen lika alarmerande i Sverige?

– Det är som att det tas mer på allvar eftersom det är brittiska motsvarigheten till myndigheten för samhällskydd och beredskap som släppt rappporten och inte naturvårdsmyndigheten. För det här är resultat som vi sett i väldigt många andra tidigare utredningar; globalt, på EU-nivå och nationellt. Men det är bra att det fått stort genomslag, menar Lena.

Brittisk rapport om ekosystemkollaps

Vi människor är beroende av rent vatten, levande jordar med rätt struktur och näringsinnehåll för att kunna odla mat, men även att vädersystemen levererar lagom med nederbörd och värme. Trots att FN:s konvention om biologisk mångfald varnat för att dessa ekosystemtjänster ska kollapsa har den brittiska rapporten fått större genomslag, kanske för att de även betonar hur förlusterna förväntas leda till konflikter och flyktingströmmar – för att det blir platser på planeten som inte kommer att gå att leva på. Samma slutsatser drar IPBES, den främsta internationella organisationen för att ge underlag från forskning och traditionell kunskap till förvaltningen av biologisk mångfald, i sin företagsrapport och tankesmedjan World Economic Forum i sin senaste riskrapport.

– På kort sikt låg extrema väderfenomen högt upp på listan, men på lång sikt – alltså tio år – där är de fyra högsta riskerna kopplade till ekosystem, biologisk mångfald, vattenproduktion och väder. Den rapporten är ännu mer alarmerande i hur den lyfter att riskerna ökar för påverkan på vår möjlighet att bo på den här planeten. Förlusterna av biologisk mångfald kan alltså i högsta grad slå tillbaka mot oss själva, mot vår samhällsstruktur och vår ekonomi, förklarar Lena.

Sverige förlorar biologisk mångfald

När det gäller Sverige så gör vi en uppföljning av vår natur vart sjätte år som sedan rapporteras till EU som en del av art- och habitatdirektivet. Rapporten visar att det fortfarande går bra för naturtyper knutna till fjäll, berg och grottor, men att det står illa till med de marina naturtyperna, och att det går riktigt dåligt för gräsmarker (där ängar och naturbetesmarker ingår).

Kan man säga att det betyder att vi förlorar biologisk mångfald i Sverige?

– Jag tycker det, för här bedöms det om vi har tillräckligt stora arealer, framtidsutsikter, spridningsmöjligheter och även hur det går för de arter som utmärker naturtyperna.

Däremot har våra ekosystem inte kollapsat än, vad det verkar. En kollaps innebär att ekosystemet inte kan leverera tjänster till människan på grund av en kraftig förlust av mångfald. Trots att levande skogsekosystem omvandlas till odlingar av tall och gran kommer de troligen att kunna leverera virke även i framtiden, om än i betydligt artfattigare ekosystem.

– En tydlig kollaps är Amazonas. Om man avverkar för mycket där kommer regnskogen inte att kunna återetableras, utan då blir det savann istället.

Men varför har inte myndigheterna reagerat i Sverige så att grundorsaken till den största förlusten av biologisk mångfald i landet – jord- och skogsbruket – ändrar sina brukningsmetoder?

– Det är en jättebra fråga. Vi biologer på myndigheter har tagit fram underlag som bygger på fakta, så mycket data som man använder för att göra de här bedömningarna av tillståndet i naturen, men politiken är för kortsiktig för att det här ska fungera, för man tar inte till sig den kunskapen utan ser det som ett särintresse, funderar Lena.