
Naturpodden: Skogen behöver både hjärta och hjärna menar Sebastian Kirppu
Om avsnittet
Vi har 25 år på oss att rädda de sista oskyddade naturskogarna i Sverige, samtidigt som politiken har gått baklänges senaste åren. Emil pratar med Sebastian Kirppu från Skydda Skogen om hur vi naturälskare kan engagera oss för skogen.
Vårt skogslandskap är den natur som just nu förstörs mest aktivt i Sverige. Det industriella skogsbrukets omställning av skogslandskapet motsvarar samma katastrof för naturen som när många av ängarna plöjdes upp i jordbrukslandskapet för runt hundra år sedan. Jag träffade Sebastian Kirppu i en oskyddad skog för att få höra hans syn på saken. Sebastian är anställd av den ideella föreningen Skydda skogen och har kämpat på naturens sida i mer än 30 år.
I den oskyddade skogen finns det levande och döda tallar i 250-årsåldern. Ska de avverkas för att bli pappersmassa och ersättas med snabbväxande tallplantor? Foto: Emil V. Nilsson.
Vi står i en oskyddad äldre skog, där många plockar blåbär och trattkantareller. Men den här typen av skog har blivit ovanlig i Sverige, eller hur?
– Ja, så är det ju. Det är en äldre skog som är naturligt föryngrad, men påverkad av gallring, alltså den här moderna skötselmetoden som vi använder för att förbereda skogen för ett kalhygge. Vilket självklart är förödande eftersom kalhygge är det minst naturliga som sker i en skog. En skogsbrand är aldrig som ett kalhygge och en bäver som fäller träd orsakar inget kalhygge. När granbarkborren har dödat träd så är det inte heller kalhygge. För trädstammarna blir kvar. Men vi människor har ju en förmåga att se på saker ur ett annat perspektiv och det är väl det som är bekymmersamt.
Vi som engagerar oss för naturen kastas mellan hopp och förtvivlan. Vi har EU-lagar som är på vår sida, men även en omförhandling av EU-direktiven där högern och extremhögern driver en extremt nyliberal linje. Så vad är det som händer nu?
– Ja, vad ska vi göra? Egentligen har lagen varit på naturens sida. Det våra politiker och våra exploateringsintressen i form av skogsbruk eller gruvindustri gör nu än är att få lagarna att sluta bry sig om naturen. Och det är ju oerhört bekymmersamt för naturen är grunden för hela vår existens kan man säga. De människorna som bryter sönder de här lagarna, hur kan de se sina barn i ögonen? Det är för mig helt obegripligt.
Den rödlistade arten dvärgbägarlav växer på riktig gammal hård död ved av tall i den här skogen. I kalhuggna skogar finns det ingen plats för arten, dess livsmiljö återskapas inte där. Foto: Emil V. Nilsson.
Här där vi står nu finns det en tall som kan vara runt 250 år gammal. När vi pratar om naturrestaurering så glömmer vi ofta tiden.
– Ja, absolut. För naturen tar det hundratals år att komma förbi den här galenskapen med kalhygge. Det tar 500 ända upp till 1000 år för ekosystemet att återhämta sig fullständigt eftersom livscyklerna för träd är just så långa. Vi människor verkar tro att livscykeln för träd är som vår egen livscykel. Vi människor använder oss själva som någon typ av grund för hur tiden, hur naturen, hur samhället ska se ut. Vi borde anpassa oss efter naturens tid.
Vad har du för råd för personer som är ideellt engagerade och förtvivlade, men vill göra någonting konstruktivt?
– Alltså det bästa man kan göra är att skaffa sig kunskap. När man börjar rucka på kunskapsgrunderna, då börjar man köra genvägar. Jag fick epost från Sveaskog idag som sa att nu har de dragit tillbaka sin avverkningsanmälan från en skog som jag har bråkat om. Jag skrev ”tack för din information och att ni har låtit mig och min kunskap få vara en bra riktlinje för er att kunna sätta av den här skogen”. De hade visst glömt kunskapen och gjort en liten genväg. Och det blev en senväg för dem, för de kunde ändå inte hugga den här skogen på grund av att vi hittade den här skogen med massor av rödlistade arter i idag. Så jag tror att de flesta människorna som vill engagera sig ska göra det med hjärta, men också med hjärna. För hjärnan hjälper er att hålla liv i kunskapen. Och hjärtat håller liv i ärligheten.
En kompis till mig som är mycket engagerad, han säger att vi måste bli mer politiska.
– Ja, men det är klart att man kan engagera sig politiskt. Alla människor kanske inte har en fallenhet för att inventera skog eller skriva klagomål. Men man har fortfarande samma intressen av att naturen är viktig. Alla måste hitta sin egen väg. Jag brukar säga till folk att om ni inte kan inventera skog eller kolla på arter, baka bullar och följ med ut i skogen ändå. Bullarna kommer pigga upp de andra som inventerar skogen.
I den oskyddade skogen kan man hitta rester från de urgamla tallar som en gång dominerade ekosystemet. På sådan här ved växer den rödlistade laven kortskaftad ärgspik. Foto: Emil V. Nilsson.
Sedan vet jag att miljöpartisten Rebecka Le Moine brukar prata om att hon får hundra brev om dagen från lobbyorganisationen, men väldigt sällan något från ideella föreningar. Tror du att det ideella intresset har varit för snällt och för tyst?
– För tysta kanske, men snälla är vi ju inte. Vi har alltid trott att politiker tar reda på fakta själva, men det är ju tydligt att lobbyismen vinner politikers hjärtan.
Men lögn, det kan politiker vinna på kortsiktigt. Förhoppningsvis vinner man inte på det långsiktigt.
– Nej, men det blir ju så mycket skador, det är tråkigt. Alltså jag är ändå imponerad av människor som vill bli politiker, för det är ju förmodligen ett jävla jobb. De får mycket skit från alla håll och kanter. Men jag tänker att om man som politiker ändå står upp för någonting som är faktabaserat, som bygger på ärligt uppsåt, då kommer folk inte bli så hatiska mot dem.
Nej, så all respekt till den typen av politiker.
– Ja, absolut. Egentligen alla politiker som vill engagera sig. Jag har ju försökt engagera mig någon gång för många, många år sedan, men jag kände ju när jag var där på möten att herregud, vad gör jag här? Även om jag tyckte att det var viktigt att vara där, så var det inte min plats.
- Här kan du se Sebastian Kirppus föredrag på Biotopia ”Svenska kalhyggesbruket – hållbart eller inte”.
Stötta Naturpodden
Skänk ett bidrag till Naturpodden via Swish: 1235567870 eller från Norge med Vipps: +46705586526 (märk gärna bidraget med ”podd”).
Kontakta Emil V Nilsson.
Lyssna på programmen här på Natursidan eller i en app på en smartphone. Några kända alternativ är Apple Podcaster eller Spotify. När du laddat hem programmet söker du efter podcastens namn i podcastprogrammet.
Fler avsnitt
Visa alla avsnitt av Naturpodden – NatursidanNaturpodden – Natursidan med Emil V Nilsson finns tillgänglig på flera plattformar. Informationen på denna sida kommer från offentliga podd-flöden.