Eken och ekot

Mina föräldrar frågade trädexperten: “ska vi hugga ner eken i trädgården”. Experten på träd svarade: “en ek växer i 400 år och dör i 400 år, jag skulle inte hugga ner den”.

Tidsperspektivet svindlar. Jag är glad om jag får leva i 100 år. Och när jag dör, dör jag knall och fall (= direkt). Ekens logik är en annan.

Orden är gåtfulla. Lever man så lever man väl? Hur kan man dö i 400 år? Jag kan för lite om biologi i allmänhet och träd i synnerhet för att tolka uttalandet.

Det finns minst två sätt att betrakta människans litenhet, rumslig och tidslig. Människan är en minimal prick i ett oändligt universum. En människas liv är försvinnande litet på en oändlig tidslinje Hela mänsklighetens historia är mindre än en millimeter.

Även den höga eken står sig kort. Rymden expanderar. Eonerna sträcker ut sig.

Trädets sammanhang är ofattbart. Tänk på solens ljus. Tänk på en enda foton (fotåån) Den ska färdas hela vägen genom rymden till bladets yta. Tänk på vattenmolekylen. Den ska färdas från markens fukt, genom stammen till kvistens yttersta spets. Lövet behöver ljus och vatten. Och luftens syre som omger det. Så kan det skapa näring åt trädet.

Trädets sammanhang är både astronomiskt och mikroskopiskt. Det lever i två dimensioner som vi människor är utestängda från. Och dess tid är oöverskådlig. Eken kan födas innan mig och dö långt efter mitt sista andetag.

Minns du dikten Jag knackar på stenens dörr?

Ändå är de nära oss, träden. Jag ser dem från fönstret i min lägenhet. Jag kan känna deras doft. Jag kan röra vid deras bark. Deras massa ligger pressad på bordet bredvid mig, i böckerna jag läser.

Och ändå berättar träden om ett sammanhang som är större än mitt. De är inte bara temat för en filosoferande svensklärares text. De utgör också hem och föda åt fågeln, ekorren och skalbaggen. Myran klättrar upp och ner längs dess stam. Jag vet inte varför. Syftet är okänt för mig.

Filosofen Horatius fantiserade om att hans ord skulle motstå tidens tand. Ordet är poetens ek. Poeten fantiserar om att leva i evighet genom ordet. En story på Instagram lever i 10 sekunder. En text i din inkorg/på Substack varar i 10 minuter om jag har tur.

De flesta av oss är vare sig ekar eller poeter. Vi gör saker här och nu. Vi lagar lunchlåda till imorgon. Vi planerar nästa veckas möten.

Men våra handlingar ekar in i framtiden.

De som kommer efter kan höra deras eko.*

Som att jag ofta tänker på min farfar. Han var en lugn och plikttrogen man. Det var flera år sen han gick bort nu. Men jag minns hans småländska dialekt och hur han satt med sitt korsord. Hans sätt att vara skapar en återklang, ett eko i mig.

Eken kommer eka även efter 400 + 400 år. Även den här texten är ett eko av alla ekar som ekat. Så kommer också våra ekon klinga en stund efter att sista tonen är spelad.

Låt din söndags eko av forna söndagar klinga vidare till söndagar som komma skall, dina och efterkommandes.

Lite grammatik:

en ek / många ekar - ett namn på ett träd

ett eko / många ekon (substantiv)|att eka (verb) - när ljudet studsar tillbakaekar (presens)har ekat (perfekt particip)

This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com